Jag har tagit hand om min dotters lapphundstik pga sjukdom. Har haft hunden i ca 1,5 år. Innan dess var hon i 4 olika fosterhem innan jag tyckte det fick vara nog och tog hand om henne trots att vi redan hade två lappisar och två katter. Huset fullt, m a o. Hon har alltid varit lättstressad, men har grundlydnad och är lättlärd. I början var hon på hunddagis där vi har vår hane, det gick bra i början men sen blev hon som förbytt. Hon gjorde utfall mot allt och alla, så vi tog både henne och hanen därifrån och de fick vara hemma tillsammans. Men detta gjorde att vår hane (också han en omplacering) återföll i sitt "gamla" jag av hennes beteende. Han mådde inte alls bra av detta så han fick komma tillbaka till dagis och vi tog hem vår andra tik från daghusse och så fick tikarna vara tillsammans under dagarna. Vår andra tik är lugnet själv men ibland har de rykt ihop och slagits ordentligt varför vi inte vågade ha dem ensamma tillsammans i början. Vi har haft Lummi, som vår lilla stressgurka heter, på utredning hos veterinär ifall hon ev hade något kroppsligt fel, men alla prover var helt ok. Vi köpte också ett adaptilhalsband åt henne men det hjälpte inte ett dugg. Vi kämpar med henne, men det är oftast ett steg fram och två tillbaka. Hon börjar morra och skälla då vi skall gå ut, även om vi inte gör nån som helst affär av utegåendet. Hon skäller på allt, människor som djur, hoppar högt av det minsta lilla, men det jag är mest orolig för är att hon blir helt utmattad av sina attacker! Hon har inte heller löpt på hela tiden vi haft henne. Det måste ju ta på hennes organ att vara så hyperstressad. Så kommer det vissa dagar då hon är lugn! Vi fattar ingenting. Allt är precis som vanligt och hon reagerar så olika. Nu till min fråga; Kan det hjälpa med Zylkene, eller är det för milt för ett så gravt problem?
Hej Det låter verkligen som ni har haft det jobbigt! Och som om Lummi har det väldigt jobbigt. Jag tror tyvärr inte att Zylkene kommer att hjälpa nämnvärt. Naturligtvis kan ni prova under ett par veckor, men det känns som om ni skulle behöva träffa en veterinär som är intresserad av beteendeproblem och som kanske kan hjälpa er med något ångestdämpande under en period för att se om det hjälper, tillsammans med en väl utarbetad träningsplan. Tyvärr så är väl prognosen inte jättegod, för det låter som ni är hundvana och kunniga. Kanske är det så att Lummi inte kan anpassa sig efter den tuffa start hon haft i livet. Håller tummarna för att ni kommer tillrätta med problemen.