Fästingar på hund, katt & andra husdjur

Fästingtider

Fästingen är ett litet blodsugande spindeldjur och den arten som lever i Sverige (Ixodes ricinus) förekommer i väldigt stort antal och främst längs våra kuster. Områden med rätt typ av växtlighet, mycket smågnagare, fäglar och vattendrag är extra fästingtäta. Fästingen hakar sig fast på varmblodiga djur som passerar genom gräset där fästingen befinner sig. Väl på djuret söker fästingen oftast sig till tunnhudiga områden av kroppen för att suga blod.

Fästingen är förknippad med skräck och obehag eftersom den kan överföra ett antal - ibland svårbehandlade - sjukdomar till både människor och djur när den bitit sig fast för att suga blod. Långt ifrån alla fästingar bär på smittsam sjukdom, men vissa områden i Sverige verkar vara extra smittäta och man bör därför vara extra uppmärksam om man bor eller vistas i dessa områden.

Fästingen är aktiv i temperaturer över 5 grader Celsius, vilket innebär att man kan smittas av fästingburen sjukdom under i stort sett hela den snöfria perioden av året. Smittrisken är dock störst under de varma månaderna, då vi vistas mer ute i naturen och bär mindre kläder. Fästingen trivs dessutom som bäst när luftfuktigheten stiger, dvs. under april-juni och augusti-oktober.

De smittor som man förknippar med fästingar är bakterierna borrelia och anaplasma (tidigare ehrlichia) samt viruset TBE s.k. fästingburen hjärn(hinne)inflammation. Undersökningar har visat att upp till 30% av fästingarna kan bära på borrelia, medan TBE är betydligt ovanligare och endast någon enstaka procent av fästingarna bär på denna smitta, dock finns viss lokal variation. Husdjur drabbas oftast av bakterierna anaplasma och borrelia, men sällan av TBE och hundar verkar generellt vara mer känsliga för att drabbas av fästingburna sjukdomar än katter. Vi människor drabbas till gengäld sällan av bakterien anaplasma, utan oftast av borrelia samt även av det fruktade viruset TBE.

Hur upptäcker man att djuret smittats av fästingburen sjukdom?

Borrelia kan vara en svår sjukdom att upptäcka eftersom att det kan gå många månader mellan smitta och sjukdomssymtom och symtomen kan ibland vara diffusa. Vanliga symtom är dock exempelvis feber, trötthet, avmagring, svullna lymfknutor, stela leder och en hälta som vandrar från ben till ben. I enstaka fall kan man även se tecken på inre organskada såsom njursvikt.

Anaplasma ger oftare ett mer akut sjukdomsförlopp. Ofta går det bara ett par veckor mellan smittan och sjukdomssymtomen. Djuret får exempelvis försämrat allmäntillstånd, feber, dålig matlust, kräkningar eller diarré och även här kan man se stela leder eller vinglighet. I somliga fall upplever djurägaren att djuret ändrar beteende och kan verka mer aggressivt. Man upptäcker ibland att djuret har utvecklat ett försämrat immunförsvar och en ökad blödningstendens vid anaplasmainfektion. I de flesta fall ställs diagnosen hos veterinär efter en noggrann undersökning i kombination med fästingblodprover. Man kan därefter behandla djuret med lämpligt antibiotika eftersom det rör sig om en bakteriell sjukdom.

Ett fåtal djur drabbas dock av kroniska eller återkommande besvär som följd av en fästinginfektion. Det är dock långt ifrån alltid så att en smitta med fästingburen bakterie leder till att djuret utvecklar några sjukdomssymtom alls, utan ibland har kroppens immunförsvar lyckats bekämpa smittan på egen hand. Det betyder att kroppen har utvecklat antikroppar mot fästingsmittan i blodet. Det är dock dessa antikroppar som man undersöker genom blodprov när man ska ställa diagnosen fästingburen infektion hos en hund som är sjuk. Detta gör att utredningen av fästingburen sjukdom ibland kan försvåras, eftersom man i tveksamma fall kan behöva göra upprepade blodprover med några veckors mellanrum innan man kan fastställa diagnosen fästingburen sjukdom. I somliga fall kan man även behöva vävnadsprover från huden vid fästingbettet, eller ledvätskeprover från den ömmande leden innan diagnosen kan ställas. Man behandlar endast djur som visar sjukdomssymtom.

TBE är ovanligt bland husdjur och till skillnad från oss människor kan man inte vaccinera djur mot TBE i dagsläget. Man tar därför sällan prover för TBE på djur utan främst undersöks djur för de två bakterieinfektionerna ovan. Idag finns det dock möjlighet att ta TBE-prover vid sådan sjukdomsmisstanke. Man har bland annat hittat TBE-smitta hos hundar i Stockholmsregionen, Roslagen, Öland och längs södra Sveriges kustremsa.

Vid TBE ses exempelvis hög feber, kräkningar, kramper, stelhet (svårt att lyfta huvudet) och olika typer av beteendeförändringar inom ett par veckor efter smittan. Eftersom TBE är ett virus finns tyvärr ingen behandling mot sjukdomen, men man kan försöka lindra djurets sjukdomssymtom genom exempelvis febernedsättande medicin och dropp.

Hur kan jag förebygga att jag eller mitt husdjur drabbas av fästingburen sjukdom?

För det första är det viktigt att inse att det inte finns något sätt att vara hundraprocent riskfri när det gäller fästingsjukdom. Det allra viktigaste är därför att man är uppmärksam på eventuella sjukdomssymtom och undersöker både sig själv och sin hund väldigt noga minst en gång om dagen under fästingsäsongen (detta för att de flesta fästinginfektioner kräver cirka ett dygn eller mer innan smittan sprids från fästingen). Detta är extra viktigt om man vistas mycket ute i högt gräs i fuktiga naturområden i något av högriskområdena. Undvik om möjligt högt gräs och ta bort eventuella fästingar omedelbart. Huvud och halsregionen är extra utsatta kroppsområden på ditt djur och förtjänar en extra noggrann genomgång minst en gång dagligen.

Fästingar tas lämpligen bort med hjälp av en speciell fästingborttagare. Fästingen ska dras rakt ut, långsamt och så nära huden som möjligt. Försök att undvika att trycka på den blodfyllda kroppen, eftersom det ökar risken för att eventuella smittämnen överförs. Tvätta såret som bildas där fästingen suttit med desinficerande sårrengöring. Det kan ibland bli en liten böld där fästingen suttit, den försvinner dock oftast spontant med lite sårrengöring.

Det finns en rad olika fästingmedel för hund och/eller katt på marknaden. De spot-on preparat och fästinghalsband som säljs via apoteket, receptfria såväl som receptbelagda, är dock de enda som har en vetenskapligt dokumenterad effekt mot fästingar. Som med alla läkemedel finns det en viss risk för biverkningar, men den är låg och bör i mina ögon inte avskräcka dig från att använda dessa medel generellt. Är du tveksam till vad som vore bäst för ditt djur tveka inte att kontakta din egen veterinär för rådgivning.

Som människa är det klokt att skydda benen om du vistas i fästingrika områden. Använd exempelvis täckande kläder, stoppa in byxbenen i strumporna, ha stövlar etc. Tänk på att fästingar lättare syns mot ljusa kläder. Vanliga insektsmedel kan till viss del skydda även mot fästingar. Blir du ändå fästingbiten bör du kontrollera huden noga där fästingen suttit under den kommande månaden. Kontakta läkare eller sjukvårdsupplysning direkt om du är orolig. Smittskyddsläkare rekommenderar att den som bor, vistas eller ska resa till områden där det finns TBE-smitta bör vaccinera sig.

Du kan läsa betydligt mer om fästingar, förebyggelse av smitta och fästingburen sjukdom hos människa på smittskyddsinstitutets hemsida.

Vad gör jag om jag misstänker att mitt djur smittats av fästingburen sjukdom?

Kontakta din veterinär för en undersökning, det finns en risk för kroniska besvär. Ta tempen och låt ditt djur vila sig fram tills undersökningen. Se till att djuret äter och dricker och håll koll på eventuell kräkning, diarré eller hälta. Om ditt djur börjar få blåmärken eller röda prickar på tandköttet eller ser blek ut i slemhinnorna bör du åka till veterinär direkt.

Vad kan VetZoo erbjuda?

I vetzoos sortiment hittar du veterinärt magtarmfoder att ge vid kräkningar och diarré. Vi har ett brett sortiment av sårvårdsprodukter till tvätt av sår efter fästingar, samt fästingborttagare.

Vi har även pälsvårdsverktyg som underlättar den dagligen jakten efter fästingar. Vi har dessutom tagit fram en egen förbandslåda med febertermometer, sårvårdsartiklar och förstahjälpsråd.